Tiden rusar verkligen fram fortare än man ibland önskar. Efter en lång radiotystnad kommer här ett livstecken. Familjelivet, arbetet, kyrkan och allt annat upptar min tid i så hög grad att hemsidan hamnat ganska långt ner på prioriteringslistan. Mycket har hänt sedan sist.
En av de större förändringarna i familjen är att vi köpt hund för drygt en månad sedan. Bamse, som han heter, är en blandning mellan raserna “Golden Retriever” och “Border Collie”. Med andra ord en mycket intelligent, hängiven, lydig och snäll hund. Han har kommit in i familjen på ett bra sätt. Han är snart elva månader gammal och har börjat lämna valpstadiet för att så smått utforska det vuxna livet med allt vad det innebär. Han sprider stor glädje och entusisam omkring sig.
Mina föräldrar har äntligen kunna flytta in i sitt hus igen efter branden. Mycket trevligt att samlas som familj igen och åtnjuta en söndagsmiddag tillsammans efter några månaders renovering och iordningställande.
Vi var ett gäng på 13 tappra som åkte ner till Varberg tidigt på morgonen. Resmålet var Kallbadhuset i Varberg. Ett underbart ställe. Byggnaden i sig är fascinerande. Ena långsidan av själva bastun bestod av ett antal stora fönster från golv till tak. Utiskten var helt fantastisk. Den västkustska skärgården är vacker att betrakta.
Jag kan inte låta bli att citera lite av badhusets historia som återfinns på deras hemsida (www.kallbadhuset.se).
I Varberg började man med havsbad på 1820-talet. Badet bestod då av en badflotte med sump, d.v.s. en flytande bassäng med botten av träspjälor. Först 1864 byggdes ett badhus som stod klart 1866. Arkitekt var Wilhelm Gagner från Helsingborg. Byggnaden låg ca. 30 meter ut i vattnet och bestod av ett mittparti samt två vinkelrätt utskjutande flyglar.
Stormen, hösten 1884, förstörde badhuset. Ett nytt byggdes, i morisk stil, vid sidan om det gamla 1886.
Denna byggnad skadades också av en storm julen 1902, men redan året efter 1903, stod ett nytt klart. Det är detta som är kärnan i dagens Kallbadhus, där arkitekturen har många rötter från Orienten.
1957 togs vissa delar av huset bort för att ge ett modernare intryck. Åtgärder som låg i tiden för 40 år sedan. Byggnaden som nu finns har renoverats efter gamla foton och ritningar som användes vid byggnationen 1902-1903, och har nu återfått sin ursprungliga moriska stil. Kallbadhuset har en herr och en damsida med två bastu vardera. Varsin liten och varsin stor bastu, med fönster i orientaliska stalaktitbågar (Europas kanske vackraste) och en fantastisk utsikt över Kattegatt. Renoveringen var klar 1997 med invigning den 28 februari av dåvarande landshövdingen i Halland, Björn Molin.
En trappa gick från bastun ner till havet. Temperaturen i vattnet var 4 celcius. Lufttemperaturen var tre. Trots att vattnet var brännande kallt så var det en underbar upplevelse att simma omkring i det och sedan kvickt som bara den ta sig till bastun för att återfå värmen. Det ger en härlig kick att växla mellan varmt och kallt. Fem rundor blev det + ett gruppfoto av allihopa. Benen och även andra delar av kroppen domnade bort relativt snabbt varje gång.
Definitivt ska detta bli en tradition i början av varje år. Badtokig och finsk som jag är så finns det viss risk att ag återvänder dit fler gånger i vinter.
På måndag kväll spenderar jag min tid tillsammans med familjen i vanlig ordning. Det är ett härligt tillfälle att få göra någonting roligt tillsammans utan att låta någonting annat komma i vägen. Mycket välinvesterad tid.
Tisdag kväll är fullbokat med möten. Först ett möte för att korrelera viktiga delar av besöksverksamheten. Tämligen viktigt att vi samlas från våra respektive organisationer för att stämma av så att ingenting faller mellan stolarna. Också ett tillfälle att kunna utväxla tankar och idéer. Sedan ett lite längre välfärdsråd.
Lunchen på onsdagen blir i mötens tecken. Intresserade ges en liten inblick i hur konsulterna förvaltar sin tid på dagarna.
På torsdag kväll samlas grabbgänget till en bastu. Som vanligt blir det totalt meningslöst pladder om allt mellan himmel och jord. Särskilt de politiska diskussionerna brukar leda absolut ingenstans. Jag lyckas nästan alltid få in en fullträtt på pilkastningen. Får se om nybörjarturen håller i sig.
Fredag kväll firar vi en av Ulrikas systrar, som fyller år. Stora delar av familjen väntas samlas tillsammans till dagens ära.
På lördag tar jag med mig mina systersöner på bio. Äntligen har vi lyckats hitta en film som de INTE har sett. Det är en helt ny film tydligen. Det kommer att bli jättekul att få spendera lite tid med dem. Magarna kommer at fyllas med popcorn, godis, dricka, chips och allt annat onyttigt som barn tycker om.
På söndag kommer mina föräldrar hem till oss på en trerätters middag. Stackarna har fortfarande inte fått flytta hem igen efter källarbranden under mellandagarna.
Jag följer med intresse hur både demokraternas och republikanernas presidentkandidater kämpar om att bli utvalda till att representera sina respektive partier när det drar ihop sig till val för att utkora USA:s nästa president. Det är spännande tider nu när delstaterna röstar fram sina kandidater.
Nedan finns ett intressant och sevärt framförande där Mitt Romney talar ut om sin tro och sina värderingar. Han förklarar också att det inte är något hinder för ett eventuellt ämbete som president. Han är, liksom jag, medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (ä.k. “mormonkyrkan”).
På ett personligt plan påverkar givetvis ens religiösa eller icke religiösa övertygelse sättet varpå man lever, hur man ser på saker och ting och även de beslut man fattar. Alldeles säkert präglar hans inre övertygelse de val han eventuellt kommer att fatta som president. Men ett presidentskap skulle inte innebära att han agerar som en ambassadör för sin religion. Det är nämligen två helt olika saker.
Vidare gör varken kyrkan eller nationen några övertramp på varandras jurisdiktion. Det är en bra definition på religionsfrihet och vad det handlar om. Det fungerar båda vägar. Liksom staten respekterar och tillåter religionsfrihet så ska även religionen respektera staten och dess affärer. Det är grundläggande sunt förnuft. Han gör det väldigt tydligt i nedanstående citat.
“I am an American running for president. I do not define my candidacy by my religion. A person should not be elected because of his faith nor should he be rejected because of his faith.”
“Let me assure you that no authorities of my church, or of any other church for that matter, will ever exert influence on presidential decisions. Their authority is theirs, within the province of church affairs, and it ends where the affairs of the nation begin…”
Detta är någonting som många skeptiker och motståndare till Mitt Romney, och hans ambition att bli president, försöker lyfta fram att det inte skulle vara möjligt. Nämligen att det är svårt att styra en nation utifrån en presidents ed och plikt, samtidigt som han praktiserar en särskild religion. Jag håller inte med om ett sådant resonemang. I grund och botten är det nog rädsla för det okända, i viss mån ren okunskap och kanske en liten portion av naivitet som gör att vissa känner sig skeptiska. Det är förståeligt. Det är sådan människan är till sin natur.
Mitt Romney har många bra poänger i det han säger. Definitivt någonting att ta vara på. En mycket stark kandidat som har goda chanser att nå långt, om inte ända fram till målet att flytta in i Vita Huset.
En snabb till i kalendern visar en del inbokade möten, åtaganden, ärenden och en del andra sysselsättningar. Kort och gott det som i nuläget står noterat. Säkerligen tillkommer oförutsedda saker, som vanligt.
Måndag kväll spenderar jag tillsammans med familjen.
På tisdag sitter jag i ett verkställande kommittémöte hela kvällen. Några tämligen viktiga punkter behöver diskuteras igenom och beslutas kring.
Onsdag kväll ska jag besöka ett par vänner direkt efter arbetet. Det ska nog inte ta hela kvällen så det blir en rätt så tidig kväll. En chans mitt i veckan att umgås med Ulrika.
Torsdag. Eventuellt bastu på kvällen. Min närvaro där är beroende på om det hinns med eller inte.
Fredag kväll blir det full full rulle. Ulrika och hennes väninnor ska ha tjejmiddag. Det blir en kväll med barnen. Något roligt får vi allt hitta på.
På lördag är det kick-off med jobbet. Några kurser och fortbildning under dagen. På kvällen äter vi en finare middag. Alltid trevligt att umgås med sina arbetskamrater.
Förutom kyrkan på förmiddagen så gapar söndagen tom. En möjlighet att summera veckan och börja ställa in sig på nästa.
Annars några ytterst viktiga telefonsamtal och annat administrativt som ska hinnas med under veckans gång. En del tid har avsatts till att planera kommande möten.
Farhågorna besannades. Men man får allt stå för det man skriver. Mina förhoppningar om att Frölunda skulle briljera stämde inte in på verkligheten. En tämligen loj match de första två perioderna. Tempot trapades så småningom upp, men då var klockan lagets värsta fiende. Det är trots allt högt underhållningsvärde på matcherna. Knattehockeyn i pausen var i klass med VF:s insats.
Nåväl, så kan det gå. Vi hoppas på bättre resultat framöver. Hoppas insatserna räcker till ett slutspel. Det ser minst sagt hackigt ut för Frölundas del. Men allt kan hända.
På tisdag behöver jag förbereda en del inför onsdagens rådsmöte. En dagordning håller på att ta form. Många angelägna samtalspunkter behöver sättas i prioritetsordning.
Onsdag kväll sitter jag ner med mina rådgivare för att sparka igång det nya året på allvar i den verksamhet som vi leder. Många projekt och aktiviteter finns planerat i kalendern de kommande månaderna. En hel del planerande, effektiv delegering och uppföljning ligger framför oss.
Även på torsdag behöver en hel del telefonsamtal göras och några mejl skickas. Fortsatt fullt upp på arbetet också. Kunderna har kommit tillbaka från sina semestrar.
Fredag och lördag är jag hemma med barnen. Ulrika åker till Borås ett par dagar för att vila upp sig lite. Att vara småbarnsförälder kräver sin energi. Ett antal sömnlösa nätter räcker för att man ska behöva ta igen sig litet.
På lördag spelar Frölunda mot Mora. Biljetter delades ut på jobbet. Jag och några kollegor ska dit för att bevittna hur Frölunda spelar ut sina stackars motståndare. Återstår att se om jag behöver ta tillbaka de här orden eller om det jag skriver här bekräftas med en seger. Barnvakt är redan ordnat.
På söndag har vi ett speciellt kvorummöte där vi dedicerar hela tiden åt att koordinera ett större projekt som vi ska göra tillsammans. Den stora och övergripande planeringen ska vara klar tills på söndag så att vi kan presentera det på ett bra sätt.
Måndag kväll spenderas hemma med familjen. Vi hittar alltid på roliga aktiviteter för barnen och njuter av varandras ällskap.
Tisdag kväll sitter jag i ett församlingsråd. Nya året innebär alltid en framåtblick för vad vi vill åstadkomma och i vilken riktning verksamheten ska styras.
På onsdag träffas bastuklubben återigen för att njuta av värmen. Särskilt härligt nu när det är vinter och kallt ute. Ett välkomnat avbrott i vardagen för att återhämta sig.
Fredag eftermiddag åker jag och en vän ut till Härryda för att reka inför ett lite större projekt som vi i kvorumet ska sysselsätta oss med de kommande månaderna. Det handlar om att ge en hjälpande hand till sina medmänniskor.
Annars så har kalendern inte hunnit fyllas upp så värst mycket mer ännu.
På måndag är det årsskifte. Middag hemma hos oss för en skara familjemedlemmar senare på eftermiddag. Annars en kväll hemma för ovanlighetens skull. Kanske en liten tur ut i vinternatten för att beskåda fyrverkerierna som firar in det nya året.
Fortsatt ledig hela veckan. Tisdag och onsdag handlar i mångt och mycket om att fixa i ordning hemma. Saker som annars inte hinns med i vardagens jäkt.
Torsdag är det dags att köra årets första bastu med grabbgänget.
På lördag får vi hem middagsgäster. Alltid trevligt.
Söndagen blir lite speciell. Vanligtvis är vi hos mina föräldrar och äter familjemiddag. Men som det ser ut nu blir inga middagar några veckor framöver. Deras hus eldhärjades under mellandagarna. Allt började i bastun. Försäkringsbolaget behöver tömma ut hela huset och återställa det till sitt ursprungliga skick. Även om de är otroligt snabba så tar det ändå sin lilla tid.
Ikväll har vi klätt granen. Symbolerna vi hänger upp och granen i sig är fina och påminner mig om vad julen egentligen handlar om och vad det är vi firar.
Stjärnan lyste upp himlen den natten Kristus föddes. Julkulorna påminner mig om Kristi blodsdroppar för mig. Glittret är en symbol för törnekronan som sattes på Hans huvud. Ljusen symboliserar Kristi ljus och evangelium åt världen. Granen är alltid grön trots årstid, vilket påminner mig om att min tro och gärningar ständigt bör vara levande. Granens rötter är starka och växer djupt ner i jorden. Så bör också vi vara djupt rotade i evangeliet.
