Bastu och vinterbad

Vi var ett gäng på 13 tappra som åkte ner till Varberg tidigt på morgonen. Resmålet var Kallbadhuset i Varberg. Ett underbart ställe. Byggnaden i sig är fascinerande. Ena långsidan av själva bastun bestod av ett antal stora fönster från golv till tak. Utiskten var helt fantastisk. Den västkustska skärgården är vacker att betrakta.

Jag kan inte låta bli att citera lite av badhusets historia som återfinns på deras hemsida (www.kallbadhuset.se).

I Varberg började man med havsbad på 1820-talet. Badet bestod då av en badflotte med sump, d.v.s. en flytande bassäng med botten av träspjälor. Först 1864 byggdes ett badhus som stod klart 1866. Arkitekt var Wilhelm Gagner från Helsingborg. Byggnaden låg ca. 30 meter ut i vattnet och bestod av ett mittparti samt två vinkelrätt utskjutande flyglar.

Stormen, hösten 1884, förstörde badhuset. Ett nytt byggdes, i morisk stil, vid sidan om det gamla 1886.

Denna byggnad skadades också av en storm julen 1902, men redan året efter 1903, stod ett nytt klart. Det är detta som är kärnan i dagens Kallbadhus, där arkitekturen har många rötter från Orienten.

1957 togs vissa delar av huset bort för att ge ett modernare intryck. Åtgärder som låg i tiden för 40 år sedan. Byggnaden som nu finns har renoverats efter gamla foton och ritningar som användes vid byggnationen 1902-1903, och har nu återfått sin ursprungliga moriska stil. Kallbadhuset har en herr och en damsida med två bastu vardera. Varsin liten och varsin stor bastu, med fönster i orientaliska stalaktitbågar (Europas kanske vackraste) och en fantastisk utsikt över Kattegatt. Renoveringen var klar 1997 med invigning den 28 februari av dåvarande landshövdingen i Halland, Björn Molin.

En trappa gick från bastun ner till havet. Temperaturen i vattnet var 4 celcius. Lufttemperaturen var tre. Trots att vattnet var brännande kallt så var det en underbar upplevelse att simma omkring i det och sedan kvickt som bara den ta sig till bastun för att återfå värmen. Det ger en härlig kick att växla mellan varmt och kallt. Fem rundor blev det + ett gruppfoto av allihopa. Benen och även andra delar av kroppen domnade bort relativt snabbt varje gång.

Definitivt ska detta bli en tradition i början av varje år. Badtokig och finsk som jag är så finns det viss risk att ag återvänder dit fler gånger i vinter.