Det jag skriver i den här artikeln är naturligtvis ingen nyhet för någon. Men jag kan inte låta bli att kort kommentera det mediala filtret som så ofta skapar missförstånd och läcker direkta sak- och faktafel.
Syftet är inte att generalisera
Jag vill börja med att säga att jag inte vill dra alla över en kam, även om jag flitigt hänvisar till mediefolk. Jag skulle till och med vilja påstå att den största delen av redaktörerna och journalisterna gör ett mycket bra jobb i att förmedla information och fakta.
Alla har rätt att bli ‘rätt uppfattade’
Oberoende av vilket ”politiskt block” man tillhör eller vilken organisation man företräder så anser jag att alla offentliga personer ska ha rätt att uttrycka sina åsikter och vara säkra på att deras ord inte felciteras eller förvrängs av dags- och kvällspressen. Då skulle man verkligen veta vad dessa personer förespråkar i viktiga sakfrågor etc.
Subjektivitet undanbedes
Mediefolkets egna åsikter och värderingar lyser igenom väldigt tydligt i de artiklar och reportage som produceras. Det är ingen objektiv granskning av de styrande det handlar om, utan en mycket subjektiv tolkning av verkligheten. Varför inte låta alla själva tolka fakta på sitt sätt utan att få det bildligt talat ”dubbat” av någon annan?
Tryckfrihetsförordningen – En maktkamp eller ett uppdrag?
Vi har nyligen läst följande i “Dagens Nyheter”, i det här fallet, som en direkt reaktion på utrikesminister Carl Bildts bloggande. Enligt artikeln så ”förskjuts den maktbalans som i tryckfrihetsförordningen förlänar ett demokratiskt uppdrag till medierna att granska de styrande”. För att själv inte ta saker ur sitt sammanhang så finns hela artikeln att läsa här.
Vilken maktbalans talar de om? Makten att leka envåldshärskare i tryckfrihetsförordningen? Makten att beröva offentliga personer möjligheten att själva uttrycka sig utan mediernas granskande och förvanskande filter? Absurt och rent odemokratiskt.
Ska det verkligen krävas att varje offentlig person skapar en blogg, liksom utrikesminister Carl Bildt gjort, för att få en chans att nå ut med vad man ”egentligen menar”, utan att ens ord blir vinklade, klippta och redigerade och citerade i fel sammanhang för att få en annan betydelse och för att skapa missförstånd?
En viktig del av demokratin
Det kanske låter som om jag föraktar journalister. Så är inte fallet. Medierna är en viktig del av demokratin. Medierna är till för att ”granska de styrande”. Det är direkt nödvändigt! Men i den stund faktafel presenteras såsom fakta, utan att några tillförlitliga källor bekräftat vad de spekulerar om, tappar folket respekten för de granskande. Detta fenomen har vi sett i samband med utrikesministerns blogg. Medierna har motverkat sig själva på ett effektivt sätt!
Varför inte föra en dialog?
Det som egentligen fick mig att skriva den här artikeln var när jag läste vad Göran Persson själv sagt om programmen ”Ordförande Persson”, som en stor del av Sveriges befolkning med intresse följt.
Det är inte bra att personen som programmet handlar om, själv anser att det han egentligen ville ha sagt inte kommit fram, utan har i stället vinklats på ett negativt sätt. Jag ser det som ett fatalt misslyckande av producenten. Varför inte kolla av med personen dokumentären handlar om ifall det finns något att anmärka på?
Det är naturligtvis nödvändigt att man i en dokumentär som denna belyser både med- och motgångar i någons politiska karriär. Men det Göran Persson reagerade mot var inte att hans bakslag dokumenterats utan det som störde honom var att de klippt in nästan uteslutande negativa kommentarer som han sagt om kollegor och andra framstående personer i samhället och utelämnat mycket av det positiva.
Kanske en klen tröst för honom att det fullständiga materialet kommer att publiceras i bokform och genom annan dokumentation. Men det är nog mycket få personer som kommer att ta det av det.
Vad vill jag ha sagt?
Offentliga personer bör fritt få uttrycka sin mening och också få det publicerat sanningsenligt. Vad mediefolket sedan i sin subjektiva värld tycker och tänker om det som blivit sagt får de mer än gärna offentliggöra. Men folket behöver inte få det ursprungliga budskapet förstört genom en subjektiv “dubbning”. Ge oss både fakta och kommentarer, men undvik att röra ihop det och sedan påstå att det skulle vara objektivt.
