Jag var och såg matchen mellan Frölunda och Luleå i kväll. Jag och några kollegor bevittnade hur Frölunda föll mot gästlaget. Det krävdes en sudden death för att få slut på matchen. Den lilla Luleåklacken som bestod av max. 10 personer och jublade högre än de övriga 12.034 närvarande när matchen var slut.
Nu ser det ganska tungt ut för Indianerna. Om de går vidare till slutspel eller inte beror mer och mer på hur lagen som ligger jämte dem i tabellen presterar. Möjligheterna att själv påverka fortsättningen reduceras.
Det tog mig över en timme(!) att köra ut från parkeringshuset. Jag har aldrig varit med om något liknande. De kollegor som åkte kommunalt var hemma långt före mig.
Låt mig ansluta dagen med en rolig bild som Ulrika tog i dag. William blev lite trött…
Alla som har barn eller åtminstone har kollegor som har barn vet nog vad det betyder när man “Vabbar”. För dem som inte vet så betyder det Vård Av Barn. För min det har det blivit en del vabbande under februari månad.
Hela familjen har varit sjuk av och till. När Ulrika och barnen ligger hemma sjuka så behöver jag vara där och hjälpa till. Det är minsann mer än ett heltidsarbete att vara hemma med barn. Antalet ‘arbetsuppgifter’ är oändligt. Det är visserligen inget nytt för mig, men en påminnelse kan ibland vara på sin plats för att inte ta saker och ting för givet.
Jag skickade faktiskt i väg Ulrika till hennes föräldrar i dag för att hon för en gångs skull kan vila en hel dag utan barnskrik och allt annat runtomkring.
Nu hoppas vi också på att alla i familjen ska bli friska.
Enligt kalendern så ser det ut att bli en fartfylld vecka.
Tisdag kväll sitter jag i ett möte och diskuterar olika välfärdsfrågor.
Onsdag kväll är det ishockeymatch på Scandinavium. Jag och några kollegor ska dit.
Torsdag kväll är jag hemma med barnen. Ulrika har andra åtaganden den kvällen som kräver hennes närvaro.
På fredag flyttar min svägerska (Ulrikas syster) och hennes man till Göteborg. Jag har organiserat flytthjälp åt dem. Så det kommer att samlas ett helt gäng med starka karlar hemma hos oss. Ett par av dem kommer lite tidigare och äter middag hos oss.
På lördag har vi både lunch- och middagsgäster.
Som vanligt har jag en hel del telefonsamtal, mejlande och förberedande löpande under veckan. På söndag håller jag i en undervisning som kräver mycket förberedelse.
Snökaoset har gjort att vi beslutat att hoppa över våran sedan länge inplanerade weekend i Stockholm. Dessutom känner alla i familjen av förkylning och andra åkommor som relateras till detta tillstånd.
Trist att behöva ställa in på så kort varsel. Men att sitta i en bil upp till Stockholm med två skrikande barn och livsfarligt väglag är inte det roligaste som finns.
Vi siktar in oss på att åka nästa månad i stället.
Ovannämnda ‘lag‘ är otäckt konsekvent. Ett litet exempel på det är när jag i dag skulle åka till bilbesiktningen. På morgonen upptäckte jag att någon stulit den bakre registreringsskylten. Typiskt att det hände just i dag. Stora chanser att klara besiktningen utan skylt och skattemärke.
Lyckligtvis så behöver jag inte åka in för efterkontroll, utan det åligger mig att beställa en ny skylt och se till att den monteras på bilen. Registreringsskylten är nu efterlyst av polisen.
Jag var med på en mycket intressant ledarskapsutbildning i kväll. Det var en sändning över satellit. Där presenterades olika tekniker för att framgångsrikt leda diskussioner i mindre och större grupper.
Bland ämnen som behandlades noterade jag; förberedelse, att vara påläst, tillämpa, göra personligt och deltagarnas eget engagemang.
Mycket lärorikt och användbart i olika sammanhang!
I dag har jag hjälpt min fru, som arrangerat en liten aktivitet för välgörande ändamål. Hon har organiserat en insamling i församlingen där alla haft möjlighet att lämna ifrån sig hela och rena saker som de inte längre behöver. Det har varit en del fixande och förberedande inför det, men allt gick bra. Allt har sorterats och kategoriserats.
Det har varit fritt fram att byta saker med varandra också, men de flesta var där för att ge bort. Så gott som allt skänktes till olika välgörenhetsorganisationer som kommer att distribuera/sälja sakerna vidare för att hjälpa de behövande.
Det har varit roligt att få medverka i detta.
Postar även nedanstående som favorit i repris med anledning av föregående inlägg.
Forskning
Här är lite uppföljning på gårdagens funderingar kring “män och sjukdom”. Jag mejlade faktiskt till två professorer som forskar inom områden som angränsar till det här ämnet. Min egen slutsats utifrån de svar jag fick är att det inte forskats särskilt mycket om just den här frågan här i Sverige. Men jag är övertygad om att det finns ett antal hyllmeter med annan forskningsresultat som skulle kunna kasta lite mer ljus på mina funderingar och som rör ämnet mer eller mindre direkt. Jag fick tips om ett pressmeddelande från Linköpings universitet som handlar om just detta. Stina Backman har skrivit en doktorsavhandling som heter: “Den sjuke mannen”.
“Sådan är vår bild av den sjuke mannen
Manlighet förknippas traditionellt inte med sjukdom. I populärkulturen framställs sjuka män antingen som väldigt svaga och löjliga eller också tappra i att inte låta sjukdomen förhindra deras ansvarsfulla arbetsinsatser. Medias bild av den sjuke mannen är sällan oproblematisk, visas i en ny avhandling vid Tema hälsa.
”Klädd i morgonrock och i strumplästen finner vi honom i köket. …När kameran zoomar in drar han bort den frottéhandduk han har över huvudet och utbrister anklagande på bred göteborgska: ’Ni tjejer snackar om att föda barn men ni skulle bara veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld’. …Bilden av den sjuke mannen i denna reklam för ett receptfritt läkemedel är bilden av en fjant”.
Så inleder Stina Backman sin avhandling. Hon har undersökt hur den sjuke mannen framställs i 1990-talets populärpress, deckarlitteratur, sjukdomsbiografier och reklam.
— Uppmärksamheten kring manlig ohälsa har ökat under de senaste tio åren. Jag blev nyfiken på vilken bild vi får i media av män som är sjuka.
Historiskt sett har sjukdom förknippats med kvinnor och kvinnlighet. Män har fått symbolisera det starka och friska, kvinnor för det svaga och sjuka. Men i slutet av 1900-talet blev det allt vanligare med manliga kroppar, inte sällan avklädda sådana, i populärpress och reklam. Media förmedlar en bild av ökat manligt intresse för den egna kroppen och för skönhet och hälsa.
Det innebär dock inte att relationen mellan manlighet och sjukdom är okomplicerad. Stina Backman finner att bilden av denna relation är motsägelsefull. Å ena sidan är den sjuke mannen handlingsinriktad och kraftfull och bär sitt lidande som en hjälte. Å andra sidan är han initiativlös, svag och ömklig och kräver full uppmärksamhet.
I populärkulturen är det påtagligt, skriver Stina Backman, hur den ständigt närvarande kvinnan tillskrivs ansvaret för den manliga hälsan. Utan en stödjande kvinna vid sin sida blir mannen ett passivt offer för ohälsa. Han förstår inte när han är sjuk och vet inte vad han ska göra för att bli frisk. Bilden av den sjuke mannen bygger på föreställningen om tvåsamhet och fasta förhållanden.
— Utifrån den bild som media ger får man uppfattningen att relationen mellan manlighet och ohälsa är både laddad och problematisk, konstaterar Stina Backman.”
Källa: http://www.liu.se/aktuellt/pressmed/2005/2005-12-08.669.html
Jag hittade en intressant länk som leder till det “Nationella sekretariatet för genusforskning”. Där finns massvis med intressanta nyheter och publikationer. www.genus.gu.se.
Bra fråga. Har varit ordentligt sjuk i dag.
Kom att tänka på en liten text som jag skrev för ungefär ett år sedan som handlar om just detta. Postar det som favorit i repris:
Blir män sjukare än kvinnor?
Alla kommer nog ihåg TV-reklamen några år tillbaka i tiden där en man sitter med huvudet nedsänkt ovanför ett vattenbad med en handduk över huvudet och nyser. Han klämmer ur sig följande replik: ”Ni kvinnor snackar om att föda barn, men ni skulle bara veta hur det känns när en man är riktigt förkyld”. En kvinnoröst hörs säga något i stil med att; ”Ge honom en Panodil när han är sjuk så går det över”.
Det finns gott om kvinnor som kan vittna om hur deras man reagerar på en förkylning. Hela jorden tycks gå under. Det känns som om man ligger för döden. Man blir pluttig, svag, utarmad, kraftlös och känslig. Finns det någon man som med handen på hjärtat kan säga att de inte känner igen sig i den beskrivningen?
Vad beror det på att man blir så pluttig bara för att man åker på en liten förkylning, eller när febern höjer kroppstemperaturen med en hel grad? Är det för att vi män undermedvetet är på helspänn och förväntas vara macho hela tiden? Sen när förkylningen rustar ner oss blir vi så ynkliga och så pluttiga att det inte tycks finnas någon gräns för hur mycket man kan oja sig. Är det ett sätt för oss att för en gångs skull tillåta oss själva att vara svaga och få känna oss omhuldade? Jag vet inte om det har att göra med följande fenomen. Det är ofta så att om man varit helspänn under en period med ett stort projekt eller med något annat som verkligen kräver att man anstränger sig extra mycket under en längre period så blir man ofta sjuk direkt efter det att projektet avslutats eller att man blivit klar med det man hållit på med. Jag känner en del lärare och många av dem är sjuka under loven. Lärarna har inte ”tid” att vara sjuka under terminen. När de äntligen får sitt efterlängtade lov ligger de hemma nerbäddade i sängen utarmade och sjuka. Undrar om det finns någon koppling till män som blir så pluttiga eller om det är helt långsökt?
Jag är välsignad med en fru som tar väl hand om mig när jag är sjuk. Att ligga hemma sjuk innebär för mig att min fru helt frivilligt och av kärlek tar hand om mig. Jag förväntar mig inte att få den servicen, men hon förstår hur pluttig jag är och servar mig med allt som jag kan tänkas behöva. Det är nästan pinsamt hur många bra saker hon gör för mig när jag är sjuk. Det är som att vara på ett hälsohem där allt ingår. Det är bara att ligga och vila ut. När man har småbarn är det dock inte alltid så lätt att få vila ostört. Aron kräver sin uppmärksamhet oavsett om man är frisk eller om man är sjuk. Men jag ska inte klaga.
När Ulrika däremot blir sjuk så är det inte så lätt för henne. Ibland tar jag visserligen ledigt från arbetet för att avlasta om det är riktigt jobbigt för henne. Men oftast går inte det. Kvinnor ”tillåts” inte vara sjuka på samma sätt som män. Nu talar jag alltså specifikt om småbarnsföräldrar. Ulrika kan inte bara ligga i sängen en hel dag när hon är sjuk. Aron måste ha mat, blöjor måste bytas, vällingen måste värmas och skakas, Aron måste läggas för att sova middag, Aron måste ut för att få frisk luft. Hans favoritböcker måste läsas osv. osv. osv. Jag beundrar verkligen Ulrika och alla andra kvinnor med barn hemma som klarar av att fortsätta med de dagliga rutinerna, trots att de ibland är sjuka.
Alltid en speciell dag. I dag har jag dessvärre varit sjuk och hemma från arbetet. Trots detta så tvingade jag mig själv iväg en kort runda till blomsteraffären för att köpa den finaste ros jag kunde hitta. Jag stannade också till en affär och köpte med mig en ask choklad. Detta för att glädja min fru och även visa min kärlek till henne.
Det ser rätt lustigt ut när alla män i det här landet trängs i alla dessa små blomsteraffärer en dag om året. Resten av året är det betydligt glesare i butikerna. Synd att det ska krävas en särskild kalenderdag för många män för att de ska uppmärksamma sina nära och kära. Visst finns det utrymme till förbättring hos mig också. Men jag faktiskt köper blommor några gånger per år!
På alla hjärtans dag brukar vi gå ut och äta, besöka en biograf eller liknande. Men i år lagade vi istället en romantisk middag hemma. Det var en lugn och mysig kväll.