Archive for the 'Politik' Category

Ekot rapporterade i morse om att riksdagen under de fem kommande torsdagarna kommer att ha extra interpellationsdebatter innan riksdagen officiellt öppnas den 18 september.

Riksdagens talman Per Westerberg säger att det här är en nyordning där riksdagsledamöterna nu ska kunna ställa aktuella frågor till ministrarna.

Knappast förvånande att sossarna ställt sig först i kön att få debattera. Hoppas det blir intressanta debatter om viktiga frågor.

www.riksdagen.se

“Ordförande Persson” har för tredje gången fått ordet. Det fanns några saker i programmet som störde mig. Men jag ska inte gå in mer på det den här gången.

Den här delen i serien av fyra delar var på något sätt ännu mer personlig än föregående avsnitt. Vi fick höra hans tankar om skilsmässan. Några minuter av programmet handlade också om mordet på Anna Lindh. Det var två svåra saker för honom att ta sig igenom. “Just nu kan jag inte stanna upp för att känna efter hur jag mår”, sade han under förberedelserna inför omröstningen för EMU. Han var under enorm press just då och hade helt enkelt inte tid att bearbeta bortgången av sin kollega och vän. Ibland glömmer man mitt i alla debatter att våra toppolitiker också är människor med känslor och problem likt alla andra. Vi fick se en lite mer känslosam sida av f.d. statsministern. All respekt för vad han kände och gick igenom.

Jag följer med iver olika politiska debatter. En av frågorna som ständigt diskuteras är frågan om välfärd (bidrag, arbete etc.). Socialdemokraternas och Moderaternas åsikter skiljer sig åt som dag och natt. Det är ju två olika ideologier som i mångt och mycket är varandras motsatser.

Min reflektion är att sossarnas välfärdspolitik går ut på att pumpa ut pengar år efter år efter år utan att verkligen ta tag i problemen. Det visar också ganska tydligt på att de inte ens insett vad problemet egentligen är. Partiledare som saknat verklighetsuppfattning har bidragit till att problemen inte hanterats på rätt sätt förrän nu!

Sossarna slänger ständigt ur sig följande fras under alla debatter. Senast igår kväll hörde vi det. Frågan lyder: ”Men hur ska sänkta bidrag skapa fler arbeten?”. Det är enligt min mening på sandlådenivå. Antingen så spelar de dumma eller så är det ett faktum.

Det är givetvis inte med sänkta bidrag (inte främst i alla fall) som man skapar fler arbetstillfällen. Det gör man genom andra initiativ som gör det lättare och förmånligare att anställa. Ett bättre företagsklimat är en förutsättning för att någonting ska hända. Sänkta bidrag gör visserligen att statskassans blodflöde minskas en aning. Dessa pengar kan man i stället använda för att bland annat subventionera initiativ som främjar skapandet av nya arbetstillfällen. Så för att ge svar på tal så bidrar faktiskt sänkta bidrag till att skapa fler arbeten. Men att tro att det är det främsta sättet att göra det på är befängt.

Sänkta bidrag är främst en markering till dem som frivilligt valt att bli matade av staten. Det ska märkas skillnad i plånboken beroende på om man arbetar eller inte. Det borde motivera fler som frivilligt står utanför arbetsmarknaden att vilja ha ett arbete. Observera ordet frivilligt.

Bidrag i sig är en bra sak. Till en viss gräns är det ett mycket bra system. De som verkligen vill ha ett arbete men som av olika anledningar inte får ska samhället backa upp under den tiden de behöver det. Jag är den första till att skriva under på det. Det är det långsiktiga beroendet av bidrag som måste fås bort undan för undan.

Svenska folket har visat att de fått nog av socialismen genom att rösta fram en ny regering. Man har insett att bara ge bort utan att ta tag i problemen inte är hållbart. Tvärtom. Man har skapat en negativ trend där fler och fler blivit beroende av olika slags bidrag. Är det sann välfärd?

En liknelse för att belysa den principen jag vill förmedla.

Man hjälper inte en människa genom att ge honom fisk år ut och år in. Man skapar bara ett beroende av att bara få utan att själv göra någonting. Vad skulle hända om man lärde denne man att i stället fiska själv? Han skulle bli mycket lyckligare och få bättre självkänsla för att han äntligen kan försörja sig själv och slippa vara beroende av att andra ska ge honom fisk.

Den fisk som under alla dessa år givits till honom hade man i stället kunna ge till dem som för en kort period verkligen behöver det medan man lär dessa att fiska själva. Är inte det ett sundare synsätt på vad verklig hjälp innebär? Viktig princip! Lär människan att bli oberoende och självförsörjande så blir han inte bara lyckligare utan även en som själv kan bidra till den allmänna välfärden.

För att återgå till den verkliga situationen.

Vad ska man då göra för att hjälpa en människa som står utan arbete och möjlighet att försörja sig själv? Ska man pumpa ut bidrag till denne under resten av hans liv eller ska man i stället fokusera på att så fort som möjligt hjälpa honom att få ett arbete för att han ska kunna försörja sig själv? Det är här vänster- och högerblocket skiljer sig åt!

Ett exempel från det verkliga livet.

Jag har några bekanta som stod utan arbete innan valet. Båda två har en liknande livssituation. En av dem sade efter valet: “Hur ska jag nu klara mig när de sänker min a-kassa?” Den andra mamman hade en lite annan syn på saken. Hon valde i stället att rösta borgerligt i hopp om att situationen på arbetsmarknaden ska ljusna ännu mer. Hon gör vad som helst för att slippa matas av bidrag och i stället kunna försörja sig själv. I dag har båda två arbete. En av dem är överlycklig över att äntligen kunna betala sina räkningar med egna medel. Vad den andra som “tvingas” att arbeta tänker och tycker är en annan historia.

Två liknande livssituationer, men också två olika attityder. Vem av dem är lyckligast?

Intressant , men tråkig, debatt mellan Fredrik Reinfeldt och oppositionsledaren Mona Sahlin. Såg debatten i efterhand på www.svt.se.

Mona har “längtat efter en debatt”, för att citera henne. Det är den enda punkten jag håller med henne om. Reinfeldt svarade med att “jag har längtat efter en opposition”. Sedan valet så har oppositionen inte varit så framträdande.

Sossarna hade svårt att tillsätta en ny partiledare efter Persson (han som saknar verklighetsuppfattning). Efter att deras starkaste kort tackat nej så fick Mona förtroendet.

Efter att ha sett kvällens debatt konstaterar jag att sossarna, enligt deras ideologi, är fast i sitt bidragsträsk. Sossarna undrar hur sänkt bidrag ska ge fler jobb? Jobb finns det och fler är på väg. Har inte de reflekterat över att sänkta bidrag kanske ökar motivationen att börja arbeta och tjäna pengar i stället för att leva på staten och skattebetalarna? Som vanligt angreps Reinfeldt för alla nedskärningar i bidragssystemen. Några konstruktiva förslag fick vi däremot i vanlig ordning inte höra från oppositionen. Sossarnas taktik är att pumpa ut bidrag år efter år efter år efter år utan att ta tag i de verkliga problemen. Jag förstår inte hur bidrag utan konkreta åtgärder någonsin skulle rädda arbetslöshetssituationen och samtidigt hålla koll på statsfinanserna. Det är en ekvation som inte går ihop.

Det är ett faktum att socialdemokraternas politik inte varit framgångsrikt. Eftersom de så ihärdigt håller fast vid sitt sätt att tänka så finns det heller inget hopp om att de någonsin kommer att presentera någonting som gör skillnad. Man måste ändra sitt sätt att tänka för att se saker och ting hända. “Om man gör det man alltid har gjort så får man det man alltid fått”. Ett klassiskt citat som används av många utvecklingskonsulter. Någon för sossarna att reflektera över.

Vi får hoppas på bättre debatter i framtiden.

Heja alliansen!

Den senaste tidens debatt om utrikesminister Carl Bildts bloggande är minst sagt märklig, men mycket intressant. Jag har aldrig haft några särskilt högra tankar om landets kvällspress och i det här fallet speciellt tidningen Expressen, men nu har de snart majoriteten av sin tyngdpunkten i graven. Åsikterna skiftar lika ofta som tidningen trycks. Farligt med blogg – inte farligt med blogg – farligt med blogg osv. Det råder minst sagt förvirring i redaktionen. De lär snart få byta namn till att heta Ex-pressen om de fortsätter på det viset.

Men vad jag reagerar mest på är att Dagens Nyheter, som enligt min mening är en av de seriösare tidningarna i landet, nu börjar spekulera om utrikesministerns sätt att nå ut till folket. Även där verkar det som om åsikterna skiftar riktning som en flagga i vinden.

Ett citat som väcker tankar och anstöt är hämtat från DN den 28 feb. 2007.

Genom utrikesministerns bloggande ”förskjuts den maktbalans som i tryckfrihetsförordningen förlänar ett demokratiskt uppdrag till medierna att granska de styrande”.

Självklart är det viktigt att vi har en media som granskar de styrande. Men uttalandet är odemokratiskt. Det står direkt i strid med några av det här landets grundläggande lagar som gör att vi är ett demokratiskt och ett fritt land!

Det kan också vara värt att notera att Margot Wallström (S) har varit en aktiv bloggare under en lång tid, men inte har man hört journalisterna gnälla för det. Antar att Carl Bildt i jämförelse med henne sticker journalisterna i ögonen för att han tillhör det andra blocket. Ganska genomskinligt.

Det är sorgligt att behöva konstatera att det finns en grupp journalister, en mycket stor sådan, som känner bitterhet för att en av de styrande väljer att vända sig direkt till folket utan att passera ett oerhört subjektivt medialt filter som sållar bort allt som heter sanning och sammanhang. De känner sig orättvist behandlade. För mig låter det som ren separationsångest blandat med ovisshet om sin framtida roll. Det kanske även är dags för dem att sätta sig i skolbänken igen och lära sig vad framtidens journalistik innebär?

Jag önskar att fler politiker följer utrikesministerns exempel och börjar dela med sig av sina erfarenheter, resor, göromål och framsteg.

Det är bra att det blivit en sådan här debatt. Det har nog varit en ögonöppnare för många. Dessutom har den lockat massvis med besökare till utrikesministerns blogg. Genom att försöka motverka så har de hittills endast gjort PR för det som är så irriterande för dem. En sann framgångshistoria.

Länk till bloggen: carlbildt.wordpress.com